14 år

Det är blåsigt väder den här kvällen. Buskarna utanför piskas mot mitt fönster. Gardinerna blir fuktiga, men jag ignorerar det. Någon går förbi mitt fönster och pratar i telefon, hon låter munter. Det enda jag vill är att kasta något på henne, för hon har väl ingen rätt till att låta sådär glad när andra kan vara så ledsna?

De säger att när man börjat gråta kan man inte sluta men jag måste kämpa för att få de att fortsätta rinna, gråt är är det enda sättet jag kan hantera allt som händer. Jag kämpar för att inte skrika högt. Skrika hur orättvis världen är och hur jag hatar att vara en del av den. Jag drar täcket över huvudet och biter mig i handen. För jag vet att jag överdriver. Men jag kan ändå inte låta bli. Jag har alltid varit sådan, jag tänker för mycket. "Du är ful, du är äcklig, du är värdelös" viskar jag till mig själv.
För jag vet att det är sant. Blickarna, orden och skratten som riktas åt mig i skolan bekräftar det. Jag ställer mig upp och går fram till datorn, det tar lång tid att sätta på den för hårddisken är så full. Men när jag väl sitter där vet jag inte vad jag ska göra. Jag fingrar lite på ett klistermärke och stänger av den. Går till sängen och låter mig gråta till sömns.

"Hej apan, ful frisyr!".
Det tog nästan en timme och en halv flaska hårspray att fixa den. Jag har tuperat upp håret och satt upp det resterande med några hårnålar. Luggen ligger spikrak över pannan, den borde klippas och ögonfransarna träffar den när jag blinkar. Fint tyckte jag. Fult tyckte resten av världen. Jag försöker att se oberörd ut, rotar i väskan efter mobilen, men de ser hur ledsen jag blir. Skrattandes går de därifrån. När jag kommer hem tvättar jag ur all hårspray och låter de axellånga håret ligga platt. Jag kan inte göra något rätt.

18 år.
Jag sitter i min säng och gråter. Mascaran rinner ner längst kinderna och träffar mitt vita örngott men det spelar ingen roll. Än i dag, två år efter att allt slutade, kan jag inte se något fint med mig. Jag gråter så mycket att jag får svårt att andas och skriver ner allt som är fel med mig. "Tjock, dum, ful, äcklig, idiotisk, korkad, ful, ful, ful!.

Men den här gången vet jag vad jag ska göra.
Jag går in på internet och kollar vilka som är inne. Jag ber om hjälp. När jag stänger av datorn ler jag och jag sover gott.

Jag vet, att ifall jag någonsin mår dåligt igen finns det någon där.